Att memorera glosor med minnestekniker är egentligen ganska okomplicerat. Det enda du behöver är två bilder och en association mellan dessa! Den första bilden symboliserar ordets betydelse och den andra själva ordet.
Säg att du vill memorera det spanska ordet för stol. Då är betydelsebilden helt enkelt en stol som du föreställer dig framför dig. Stol på spanska heter silla. För att göra en bild av ett främmande ord tänker du helt enkelt på något som du tycker att ordet låter som eller får dig att tänka på. Silla kan ju exempelvis föra tankarna till en burk med sill. Det sista du behöver göra är att koppla ihop betydelsebilden med ordbilden, till exempel genom att tänka dig en stol vars sits besvärande nog är täckt av prima senapssill! Det var väl inte så svårt?
(Nu uttalas ju inte silla riktigt som sill, utan mer ”sija”, men det klarar din hjärna nästan alltid bra att komma ihåg av sig själv, så länge den får sill-ledtråden!)

Som en läcker bonus kan du utan extra ansträngning memorera om ett substantiv är feminint eller maskulint genom att föreställa dig alla feminina på en plats och alla maskulina på en annan. Själv placerade jag alla feminina ord i Göteborg och alla maskulina i Skövde och har således sillen liggande på en stol i köket hemma hos min kusin i Göteborg. Eftersom de flesta feminina substantiven på spanska slutar på -a ger det här också dig en ledtråd om att det ska vara silla, ifall du mot förmodan skulle glömma bort det!

(Ett ovärdeligt verktyg för memorering av ord och av saker i största allmänhet är appen Anki – titta på lektionen om den om du inte har sett den ännu!)

I den vänstra kolumnen nedan har jag listat en rad exempel på spanska ord och vilka bilder jag använde för att memorera dem. Alla kopplingar blev förstås inte lika lustiga som de i listan – även olustiga kopplingar fungerar fint! – men jag hoppas att de ska ge dig en bild av hur kul det kan vara att lära sig ett språk med hjälp av minnestekniker och inspirera dig att pröva själv. Lycka till!

Texten om min spanskamånad nedan blev rätt så lång, så för den som inte har tid att läsa den men ändå undrar vad den handlar om kommer här en sammanfattning (om du tänker läsa artikeln ska du förstås hoppa över sammanfattningen för att undvika spoilers!):

  • Jag har länge antagit att minnestekniker skulle vara till stor hjälp vid språkinlärning och bestämde mig för att testa det i praktiken när min familj skulle resa till Spanien i ett par veckor i somras.
  • Mitt mål var inte att kunna prata spanska helt obehindrat men att kunna få någorlunda stor användning av språket genom att memorera 3000 spanska ord (100 om dagen) i en månad och uppnå en nivå som motsvarar den det är tänkt att man ska uppnå efter fyra års språkstudier i skolan (steg 4, vilket ungefär motsvarar B1-standarden).
  • Jag memorerade 3000 spanska ord på en månad och uppnådde B1-nivån.
  • Jag är långt ifrån att vara flytande men kunde i Spanien uttrycka i princip allt jag ville och föra hyggliga konversationer.
  • Jag blev biten av en spindel.
  • Längst ner på sidan finns en video där jag
    pratar lite spanska och sjunger Despacito!
lagarto (ödla) : Ödla som trampat snett och är tvungen att laga sin .

Lagarto

mochilla (ryggsäck) : Mamma (mor) som chillar i en ryggsäck.

piedra 
(sten) : Min klasskamrat Pia drar omkring på en stor sten.

calabacín 
(zucchini) : Jag förvarar min zucchini i en liten kall bassäng.

emparedado (sandwich) : Darth Vader (Empire Daddy) mellan två skivor rostat bröd.


Emparedado

albahaca (basilika) : En albatross hackar basilika med näbben.

hielo (is) : Någon stackare fryser ihjäl.

limpiar 
(att rengöra) : Någon rengör köket med en limpa.

tenedor 
(gaffel) : Jag använder en gaffel vars spett består av tändstickor för att öppna en dörr.

resfriado (förkylning) : En kalender full med små överkryssade resväskor. Jag måste ha många resfria dar för att kunna bli kvitt min förkylning.

dado (tärning) : Jag kastar en sexsidig dadel istället för en tärning.

avispa (geting) : En geting med en visp istället för gadd.

Avispa

pitufo (smurf) : Wow, en blandning av två av mina favoritsaker, pi och tofu! En smurf mumsar på en bit tofu medan hen rabblar decimaler på pi 

picadura (bett) : En fågel som pickar dit ett bett på din arm medan den kvittrar i dur.

melocotón (persika) : En melon vars inre är fyllt av bomull (cotton) som döljer en persika.

espada (svärd) : Ett svärd som fäktas med en spade.

chicle (tuggummi) : Ett barn som kittlar ett annat barn i ett försök att utpressa det andra barnet på dess tuggummin.

lavadora 
(tvättmaskin) : En tvättmaskin full med lava som Dora utforskaren utforskar in i.

parrilla (grill) : Ett par som sitter och hånglar på en glödande grill. (Och som det därför går illa för.)

cangrejo (krabba) : En glasögonprydd och mycket påläst krabba som kan sina grejor!

Krabba

almohada (kudde) : En kudde av halm som Hades har sitt hemska huvud på.

peluquería (frisör) Pelle Svanslös har öppnat en frisersalong för alla som vill har en rivig look.

palomitas (popcorn) : En pall så överfull av popcorn att går av på mitten.

despertador (väckarklocka) : Väckarklockan försöker desperat väcka en obotlig sjusovare (min yngsta lillebror).

escalera (trappa) : En urartad situation eskalerar ytterligare för varje steg uppför trappan deltagarna tar.

zanahoria (morot) : Min vän Sanna skalar håriga morötter.

ni siquiera (inte ens) : Påminner om dissekera. En ond vetenskapsman är besviken för att hen inte ens fick tillfälle att dissekera monstret hen skapade innan det åt upp sig självt.

embarazada (gravid) : En dam tycker av oklar anledning att det är väldigt pinsamt (är mycket embarrassed) att hon är gravid och försöker dölja det med en lampskärm.

compromiso 
(förlovning) : Två personer som förlovar sig utan att någon av dem egentligen vill det.


regalo 
(present) : Ett stort paket innehållande regalskeppet Vasa.

coartada (alibi) Kurt har som alibi att han var på dejt med Ada.

caducada ([produkt] som har gått ut) : Den där mjölken som har stått i kylskåpet sedan i våras kan du kasta!

avena (gröt) : Chefen bjuder hela kontoret på gröt på AW:n.

nata (grädde) : Du nattar din lilla gräddförpackning i sin spjälsäng.

bobada (nonsens) : Den där Ada som alltid åker Bob (kallad Bob-Ada) snackar alltid en massa strunt!

caballo (häst) : Hänger ihop med ordet kavaljer! Tänk någon vars danskavaljer är en häst utan taktkänsla!

sandía (vattenmelon) : Vattenmelonskivor som blivit väldigt sandiga efter att ha legat på stranden.

sombra (skugga) : Hänger direkt ihop med sombrero, vilket kanske får dig att tänka på en stor och ståtlig hatt men som på spanska helt enkelt är ordet för hatt. Lyckas du se kopplingen logiskt och förstår att en sombrero heter som den gör eftersom den skuggar ansiktet så behöver du förmodligen ingen bild för det här ordet!

Chilla 

Går det att lära sig ett språk på 30 dagar?

  Under minnesföreläsningar är det väldigt vanligt att någon är nyfiken på om det går att använda minnestekniker för att lära sig ett nytt språk. Föreläsaren svarar då i princip alltid att minnestekniker är alldeles som gjorda för att lära sig språk med och ger kanske ett par exempel på hur man kan gå tillväga. Därefter händer det förstås att den som frågar undrar om föreläsaren själv har använt teknikerna för att i vuxen ålder lära sig något nytt tungomål. Föreläsaren svarar då vanligtvis, en liten smula besvärad, att hen inte har gjort det men att hen skulle kunna göra det relativt fort om hen hade velat. Föreläsaren menar verkligen det hen säger men känner själv att svaret inte är hundraprocentigt tillfredsställande…Okej, jag erkänner. Det är jag som är ”föreläsaren” i utsvävningen ovan (även om det nog stämmer in på många andra också). Jag har alltid varit övertygad om att det skulle gå att lära sig ett nytt språk väldigt mycket lättare med minnestekniker än utan och ofta förespråkat det på mina föreläsningar men aldrig riktigt haft bevis för mina blankt skinande påståenden. Den här sommaren beslöt jag mig för att ändra på detta!

Hela släkten skulle åka till Spanien i två veckor och jag hade i början av sommarlovet fått idén att framöver genomföra något intressant minnesprojekt varje månad för att få lite att skriva om på hemsidan (och allra mest för nöjes skull förstås!), så det föll sig naturligt att låta den första månadens projekt bli ”att lära sig spanska”. Innan man ger sig på en sådan uppgift finns det dock en synnerligen viktig fråga som behöver besvaras:

Vad innebär det att kunna ett språk?

Det här visade sig inte vara det lättaste att definiera. En väldigt extrem och väldigt konkret definition skulle kunna vara ”att kunna alla ord som finns i språket”. Nu är det ju inte så himla lätt att säga vilka ord som är ”alla ord” men säg till exempel alla ord i språkets populäraste ordbok. Den här definitionen är uppenbarligen fullkomligt vansinnig eftersom den bland annat innebär att ingen människa över huvud taget har kunnat något språk någonsin. För att ”kunna” svenska skulle man till exempel behöva känna till vartenda ett av de runt 126 000 ord som finns i SAOL, vilket förstås ingen gör (för några år sedan memorerade jag 4500 ”svåra” svenska ord för att kunna glänsa på högskoleprovet, men det är ju ändå en bra bit kvar…).

Däremot kan kanske tanken leda en vidare till något mer rimligt. ”Okej, jag behöver uppenbarligen inte kränga in en hel ordbok innanför skallbenet, men hur många ord behöver jag kunna då?”. Det finns en intressant studie som har studerat frekvensen hos de vanligast förekommande spanska orden och kommit fram till att kännedom om de 1000 vanligaste täcker 87,8 % av de sagda orden i vardagligt tal, att 2000 räcker för att begripa 92,7 % och att 3000 ord tar dig upp till 94,0 % (https://howlearnspanish.com/2010/08/how-many-words-do-you-need-to-know/).

Nu räcker det förstås inte med att bara känna till ordboksdefinitionen av en massa ord. Även om du vet vad alla ord i en mening betyder var för sig kanske du inte förstår ett dugg av meningen som helhet! Men om du dessutom vet lite grann om hur orden brukar användas och hur meningarna byggs upp så finns det åtminstone många språkbloggar som hävdar att du ofta kan lista ut vad de där återstående sex procenten betyder och således förstå om inte allt så i alla fall väldigt mycket.

Det är den här idén som har fått mig att tro så starkt på minnesteknikernas användbarhet i detta sammanhang, för även om tanken på att ”lära sig ett språk” kan kännas svindlande och överväldigande komplex så låter att ”memorera 3000 utländska ord med minnestekniker” som en (väldigt rolig) barnlek!

En irrande start

Min första tanke var således att googla fram någon lista över de 3000 vanligast förekommande spanska orden, memorera den och se hur långt det räckte. Detta visade sig väldigt snabbt vara väldigt korkat. Efter att ha rasslat in de första 100 orden i minnet kunde jag översätta en ansenlig mängd prepositioner, konjunktioner och adverb men jag förstod ingenting av någonting och jag kunde inte säga en enda vettig mening eller fras. (Visserligen fanns både ”ja” och ”nej” med, så det kunde jag säga, men jag hade ingen möjlighet att förstå något som jag kunde svara ja eller nej på!)

Ord utan kontext är förstås sorgligt meningslösa, vilket framkom med all önskvärd tydlighet. Så från och med då beslöt jag mig för att vända på det och lära mig orden i sitt sammanhang istället för att hoppas bygga ett sammanhang från orden (något som ju egentligen känns väldigt självklart men som inte var det för mig då, medryckt som jag var i min massmemoreringsmani – det är ju så roligt att bara få sätta sig ned och memorera!).

Minnestekniker som medel och inte som mål

Det är lätt att bli bländad av allt det fantastiska man kan göra med minnesteknikerna, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att minnestekniker inte kan göra allt och att de inte alltid är bättre än allt annat. Teknikernas specialitet är att hjälpa en att lägga stora mängder väldefinierad information (fakta) på minnet och snabbt kunna komma åt den senare. Detta gäller särskilt information inom ett för en själv okänt eller svårt område vars innehåll man inte enkelt och naturligt kan associera med sådant man redan vet. Utländsk vokabulär är ett perfekt exempel på sådan information och därför använde jag (oftast, se mer nedan) teknikerna för att minnas orden, precis som jag hade tänkt från början. Språkets själva känsla – det vill säga hur meningarna byggs upp, logiken bakom grammatiken och hur man uttrycker sig i olika sammanhang – är något mer komplext. En sådan känsla är inte något som bara snabbt kan memoreras. För att uppnå den krävs att man utsätter hjärnan för exempel och träning under en längre period så att djupare mekanismer får en chans att anpassa sig till det nya ”formatet”.

Så jag gjorde så här: Huvudsakligen använde jag mig av hemsidan Babbel (kostar tyvärr lite grand varje månad, men inte så farligt mycket om man bara ska använda den i en månad!). Den är ganska lik en vanlig språklärobok i skolan, med dialoger, vokabulär och grammatikförklaringar, men förstås mycket effektivare eftersom den genom att vara digital kan vara interaktiv och till exempel direkt förse en med varje ords uttal och testa och utvärdera en på alla nya koncept. Dessutom får man poäng, och det gör ju vad som helst roligare! Precis som i de flesta läroböcker introduceras de nya orden genom dialogerna så att man aldrig memorerar enstaka ord utan alltid lär sig dem i ett logiskt (och ofta underhållande) sammanhang. Jag memorerade de nya orden för sig men i Anki lade jag för det mesta in hela meningen ur dialogen som ordet var med i. På så vis repeterade jag också alltid ordet i ett sammanhang, tränade ständigt på att konstruera meningar och associerade det indirekt till gamla ord som jag redan kunde, vilket förstås gjorde att det fäste sig ännu starkare. Mängdmässigt gick jag helt enkelt igenom dialoger och lektioner tills jag hade lärt mig minst 100 nya ord den dagen, så att jag skulle vara uppe i 3000 när jag var klar.

En tjänst som använder sig av just idén att tänka i meningar istället för ord och ständigt sammanfoga nya ord med gamla är den väldigt populära DuoLingo, vilken jag också använde mig av. DuoLingo har en väldigt spelifierad design och ger en ständigt poäng och visar ens utveckling på flashiga mätare, vilket gör den lätt beroendeframkallande. Tyvärr känns många av meningarna – även om de absolut är korrekta – ofta lite robotaktiga. (Efter första dagen kunde jag till exempel säga ”Min häst behöver vatten.” och ”Nej, din pappa är inte en papegoja.”, meningar som det aldrig riktigt blev läge för när jag väl var i Spanien.) Så hade jag kunnat göra om alltsammans hade jag nog hållit mig enbart till Babbel, där varje mening kändes meningsfull och användbar, men DuoLingo är trevligt och gav mig snabbt många ord till min dagliga kvot. Lyckades dessutom precis ta mig igenom hela innan månaden var slut!

Duo - pokal cutDuo - finished cut

Memorering och flyt?

En del kan ställa sig skeptiska till minnestekniker eftersom de tycker att man inte lär sig saker ”på riktigt”. Att det är något slags fusk, som att ha det man vill komma ihåg nedskrivet på en lapp istället för i huvudet, bara att lappen i det här fallet råkar vara i huvudet. De anser att det finns en stor skillnad mellan att ha repeterat in ett ord tillräckligt mycket för att det ska kunna plockas fram direkt jämfört med att behöva gå ”omvägen” via en bild. Det finns en poäng i det här, men det fina med minnesteknikerna är – som tidigare nämnt – att de inte är ett mål i sig själva, utan bara ett medel för att hjälpa vårt vanliga minne på traven.

Med minnestekniker kan du snabbt lägga in många ord i huvudet, som till en början kanske kommer att kännas lite skakiga (precis som när du lär dig ord i vanliga fall, förutom att de kommer att sitta kvar bättre och gå snabbare att ta fram) men vid nästa repetition (med en natts sömn emellan) kommer de komma lite lättare, gången efter det kanske du bara knappt behöver tänka på bilden och efter ett tag behöver du inte bilden över huvud taget!

Hur gick det då??

En månad och 3000 ord senare gjorde jag de delar av testet av nivå B1 som jag lyckades hitta på internet (DELE), och klarade dem med god marginal. Detta bekräftade min känsla av att jag var på en minst lika hög nivå i spanska som jag hade varit i tyska när jag gick ut gymnasiet, då efter över fyra års studier. Motivation och minnestekniker gör en hel del… Därefter var det dags för det riktiga testet – Spanien!

För egentligen spelar det ju ingen roll alls om man kan svara rätt på ett gäng frågor i ett test om man inte kan använda ett språk till det som det är konstruerat för: kommunikation mellan människor. Och faktum är att jag är väldigt nöjd med hur det gick i Spanien. Det var inte så att jag gick omkring och höll timlånga konversationer med folk, men jag kunde utan problem fråga om vegansk mat på restaurangerna, be om hjälp med att hitta vägen någonstans och ställa frågor om tavlorna på ett museum. Det här var förstås inte så avancerade saker och det hade nog inte behövts i närheten av 3000 ord för att klara av det. Men bara det att känna att jag skulle kunna uttrycka det jag ville uttrycka i nästan vilken situation som helst var väldigt härlig att känna. Vid ett tillfälle blev jag också verkligen tvungen att testa min nyvunna förmåga till sin gräns. Under den andra veckan blev jag biten av en spindel och efter någon dag började det sprida sig röda, tentakelliknande strimmor från bettet. Till slut fick jag tag i en doktor i Sverige via någon sådan där vårdcentralapp och fick rådet att så snart som möjligt besöka ett sjukhus för att få antibiotika. Vid sjukhuset var det ingen som pratade engelska och om jag inte hade kunnat den spanska jag kunde vet jag inte hur jag skulle ha lyckats förklara vad som hade hänt, och än mindre hur jag skulle ha förstått vad läkaren svarade! Någonting måste ha blivit rätt i alla fall för jag fick min antibiotika och tentakelstrimmorna blev ett minne blott!

Jag är förstås fortfarande långt ifrån att vara ”flytande” i spanska, men jag kan – om den som lyssnar har lite tålamod – uttrycka nästan vad jag vill och – om den som talar kan tänka sig att tala lite långsammare och upprepa sig ibland – förstå det allra mesta. Det är kanske inte heller ett av de mest imponerande minnesprojekten jag haft. ”Vem som helst kan väl lära sig hyfsad spanska på en månad, speciellt om man har såna där minnestekniker att fuska med!” kanske någon säger. Ja, precis. Det är ju det som är hela poängen!

 

 

Just det, höll på att glömma(…)! Om du scrollar ner lite till så hittar du en video där jag säger en del på spanska och sedan sjunger Despacito. Titta gärna på den, fast kom ihåg att dra ner volymen lite när sången börjar… ¡Hombre! Vad gör man inte för sin publik!

 

Inspirerad? Skaffa dig ett superminne du med!

Jonas håller färgsprakande föreläsningar och fantasieggande minneskurser i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Kontakta Jonas