VM-GULD!!!!!!

VM-GULD!!!!!!

Oj, oj, oj, vilken dag…

På morgonen fick vi resultaten från gårdagens en timme kortlekar. Jag satte 26 lekar och sex kort, nytt svenskt rekord och en bra bit över Simon! Detta innebar att jag ledde med några hundra poäng, men jag visste att han var bättre i två av de återstående tre grenarna och räknade man in det så var det fortfarande väldigt jämnt. I lagtävlingen hade Sverige nu en betryggande ledning över Mongoliet och resten av världens deltagande länder! :)

Första grenen för dagen var 15 minuter ord där Simon som väntat slog mig med marginal. Nu hängde det på att jag fick en bra poäng i näst sista grenen – talade siffror, där jag har det gällande världsrekordet – för att jag skulle ha en chans att hålla ledningen hela vägen.

En rysare i tre delar

Talade siffror är en väldigt osäker gren eftersom man bara räknar poäng fram till första misstaget. Lyssnar man till exempel på 200 siffror (uppspelade med en sekunds mellanrum) och skriver ner 199 rätt men har fel på siffra fem så får man fyra siffror som resultat… Som tur är har man tre försök, men det skulle visa sig bli en riktig rysare!

Försök ett (200 upplästa): Hängde med ganska bra och skrev ner alla 200 men var osäker på en person i en bild i mitten. Denna visade sig också vara fel och jag fick 84 siffror som resultat vilket inte alls skulle räcka för att hålla ledningen. Två personer satte alla 200 (dock inte Simon). Nåväl, två försök kvar!

Försök två (300 upplästa): Lite ofokuserad men lyssnade på och skrev ner alla. Visade sig dock att jag hade HÖRT FEL på en siffra ganska tidigt, så det blev ingen förbättring av mitt redan dåliga resultat. Attans! Bara ett försök kvar och nu bara måste det sitta!! En av de kinesiska deltagarna satte alla 300.

Försök tre (450 upplästa): Hade plötsligt ett otroligt fokus när det gällde som mest! Lyssnade på 308 och skrev ner dem utan några tveksamheter. Var förstås oerhört rädd över att jag skulle ha hört fel på någon siffra igen och satt och bet på naglarna under hela lunchen. När vi kom tillbaka läste Tony Buzan (initiativtagaren till VM och ”uppfinnaren” av mindmaps) upp topp tio-resultaten i grenen nedifrån och upp. Simon var på fjärde plats med 206 siffror… tvåa var kinesen med 300… etta… ”with 308 digits, Jonas von Essen!”. Yes! En enda siffra fel och tävlingen hade varit över där!

Mitt livs promenad

Nu hängde allt på den sista grenen, ”speed cards”, där man har två försök på sig att så snabbt som möjligt memorera ordningen på korten i en blandad kortlek. I denna gren är Simon bäst i världen och mycket snabbare än vad jag är, men jag låg så många poäng före att det precis jämnade ut den här skillnaden. Om vi båda presterade på toppen av våra förmågor så skulle vi sluta på nästan exakt samma poäng. Jag var hjärnsmältande nervös men laddade upp genom att gå runt och sjunga Luciasånger med min familj, vilket hjälpte nerverna ganska bra!

Försök 1 av 2: ”Neurons on the ready… Go!” Jag tog några djupa andetag, log och vände på kortleken. ”Promenaden” jag använde gick genom min Farfars lägenhet. Första bilden, en gås som rockar rockring med en målarpensel utanför ytterdörren till huset, sedan Rocky Balboa som blir ivägdragen av två Barbiedockor uppför trappan, en häxa som undervisar berg-och-dal-banor i hissen… bra fart, bra fokus… vår gamla hund Raffa som har växt till jättestorlek och trycker in Broder Tuck i bokhyllan… …rymdraket, hinkar med kräks, Kicki… snyggt, fina bilder, fortsätt… …Zlatan, sol, stinkande ost… håll tempot… mamma fastbunden i en disktrasa på det elektriska pianot… nästan där… …pingisracket, jättearg Kalle Anka, legorobot… …och flygmyran Dot som sätter ett läppstift i toppen av en julgran bredvid träningscykeln!

Stanna klockan, kolla tiden. 35,55 sekunder! Nytt svenskt rekord om det sitter!

Jag gick igenom bilderna i huvudet de minuter som återstod innan sorteringen började. Till en början var det många som saknades men när jag bläddrade igenom mina karaktärer i huvudet så dök bilderna upp en efter en. Jag började sortera den andra, oblandade, kortleken i den ordning jag trodde mig ha memorerat. Det kändes bra, men man vet aldrig om man har blandat ihop några personer eller sett någon bild på fel plats.

Återkallningstiden tog slut och det var dags för kontrollen, som går till så att den tävlande och en av domarna samtidigt lägger upp ett kort i taget från den memorerade respektive den nyss sorterade kortleken för att se om de stämmer överens till hundra procent. Ett kort på fel ställe och man får i princip noll poäng. De första stämde… 10 rätt… halvvägs… sex kort kvar… JAAAAA! Alla rätt och nytt svenskt rekord när det behövdes som allra mest! Jag tittade bort mot Simon som satt och skakade på huvudet, han hade försökt på en riktigt snabb tid men blandat ihop några kort i mitten. Nu återstod ett försök och för att slå mig nu var han tvungen att slå sitt eget världsrekord (vilket han förstås skulle kunna göra).

Försök 2 av 2: Jag försökte förstås förbättra min tid från första försöket men hade alltför många luckor och lyckades inte få ihop leken, så så fort sorteringstiden var över gick jag bort till Simons bord för att se hur det hade gått för honom. Hans klocka hade stannat en bra bit under världsrekordet och han såg lurigt nöjd ut. Tillsammans med domaren började han lägga upp korten ett efter ett. Det första stämde, nästa också, och nästa… En bit in i leken sa han ”hm, here is the first unsure one…”. Han vände på sitt kort – spader fyra. Domaren vände på sitt… ruter knekt!! Jag har nog aldrig blivit så glad över att se ruter knekt förut (som i mitt system för övrigt oftast symboliserar en dödsskalle)! Jag hade gjort det! Jag hade vunnit VM – igen!!! Dessutom i Kina med de bästa asiaterna på hemmaplan! Det kändes mest overkligt.

En mångdubbel seger!

Sverige vann även lagtävlingen och hade till slut enorm marginal ner till tvåan Mongoliet – extra häftigt om man har i åtanke att Sveriges landslag består av tre muntra studenter som relativt sett ganska nyligen har börjat med detta (samt en otroligt engagerad och stöttande tävlande förbundskapten!!) varav en har pluggat läkarstudier på heltid det senaste året och en annan spenderade månaden innan tävlingen med att åka omkring i Kina och lära sig kinesiska samtidigt som hon med jämna mellanrum skickade hem sina universitetsuppgifter till Sverige medan det mongoliska landslaget bestod av ett dussin hårt drillade vinnarskallar som alla fått ledigt en månad från skolor och universitet för att spendera veckorna innan VM i enslighet uppe i de mongoliska bergen med att träna tio timmar om dagen!

Inte så pjåkigt ändå! :)

3 Comments

  1. Shit vad grymt! Grattis!

    Reply
  2. Stort grattis! Imponerande :)

    Reply
  3. Congratulations Jonas! I hope to see you again in another competition, it was very nice to stay with you in Madrid.

    Reply

Lämna ett svar till Jonas Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>