I oktober förra året åkte jag tillsammans med Jessica och Hannes till Stockholm för att spela in en audition för Talang i TV4. Jag kände mig till en början tveksam över om jag skulle ställa upp. Formatet är ju egentligen inte alls lämpat för minnesuppvisningar! Dels är det väldigt lätt att bli nervös och tappa koncentrationen (tänk dig själv att du exempelvis är väldigt bra på något ämne i skolan och alltid klarar proven galant men att du sedan plötsligt måste göra ett prov muntligt under tidspress på en scen framför en stor publik och en dömande jury och dessutom vet att närapå en miljon tv-tittare kommer att titta på resultatet!) och dels är det svårt att hinna göra något riktigt imponerande på de futtiga två minuter man har till sitt förfogande.

Jonas med publiken framför sig

Ödesdigert!

Visst hinner man memorera en del på två minuter, men det riktigt coola med minnestekniker är ju att det man memorerar sitter kvar så länge och att det därför går att lägga på mer och mer och mer om man får lite längre tid på sig. Efter att ha pratat med de programansvariga om detta dök idén om att memorera någonting under programmets gång upp. Då skulle fortfarande själva spänningen med att memoreringen sker på plats finnas kvar men jag skulle ha tid att memorera något riktigt stort och dessutom inte behöva sitta och svettas på scenen medan jag gjorde det! Jag fick reda på att det skulle finnas omkring 500 personer i publiken och att inspelningen skulle ta runt två timmar. Att under denna tid memorera varje persons förnamn kopplat till dennes stolsnummer kändes som en tämligen svår men kanske inte helt omöjlig tanke… Det visade sig vara en väldigt bra idé! 🙂

Förutom att 500 namn kopplade till nummer känns som en väääldigt stor mängd information (för alla som inte känner till minnestekniker) så var det också fantastiskt kul att få involvera publiken! På sätt och vis var det ju som att vi alla gjorde numret tillsammans. Jag tror att många av dem säkert var minst lika nervösa som jag! En persons namn är ju något väldigt personligt, och något som man ibland kan känna sig överraskande glad över om någon annan kommer ihåg. 🙂

Veckan innan vi åkte till Stockholm surfade jag runt i olika namndatabaser och samlade på mig namn att öva på. Jag såg till att jag hade tydliga bilder för de vanligaste namnen (Oscar = en Oscars-statyett, Lucas = ett lasersvärd (George Lucas), Alice = en kanin (från Alice i Underlandet), Ella = ett paraply (”under my umbrella – ella – ella – …”) och så vidare) och förberedde mina minnespalats. När man vet att man ska memorera en lååång lista med saker och att det dessutom kommer att vara viktigt att snabbt plocka fram vad som helst ur den bara utifrån dess listnummer är det ofta en bra idé att skapa ett ”numrerat minnespalats” (om du inte har en aning om vad minnespalats är så kan du lära dig det här!) som alltså är som ett vanligt minnespalats fast där man redan har placerat ut sina sifferbilder för talen 1, 2, 3, och så vidare fram till gränsen för vad man behöver (500 i mitt fall). När man sedan ska lägga ut namnbilderna kopplar man bara dessa till bilden som redan finns på plats. På plats 275 i min minnespromenad, ett badkar i min kusins hus, hade jag till exempel placerat ut min sifferbild för 275, vilket är en nyckel (275 = N + K + L). I programmet hette personen på plats 275 Pontus och jag tog då helt enkelt min bild för Pontus: en bil (en av mina barndomskompisar hette Pontus och var besatt av leksaksbilar), och associerade den till nyckeln i badkaret. I det här fallet låste nyckeln helt enkelt upp bilen!

Detta känns otroligt effektivt när man har fått till det, för varje sifferbild står liksom på tå ute i promenaden, redo att kasta sig över namnbilden den får tilldelat sig, och det kan då gå väldigt snabbt att få de nya bilderna att fastna.

Nu kanske du undrar hur det gick? Ta en titt på klippet här nedan i så fall, vet jag! 🙂

Jag tänkte nog att det skulle bli ett ganska bra nummer, men att det skulle leda till en golden buzzer hade jag absolut inte väntat mig!! 😀 (Kändes dessutom storslaget att få krama David Batra, har varit ett STORT fan ända sedan världens bästa humorserie Kvarteret Skatan sändes!) Vill också förtydliga att jag när jag sa att ”det är ett får som står där” alltså syftade på min BILD för Ullas NAMN inne i mitt minnespalats, och förstås inte på Ulla själv! (Jag hade ju inte ens sett Ulla eller någon av de andra i verkligheten förrän nu när programmet sändes! Kändes väldigt kul att se hur glada alla verkade bli över att höra sina namn! 🙂 )
Här är några andra av namnbilderna från programmet:

Fabiola = Min vän Ola iklädd glitter och paljetter (FABulous!)
Renée = En ren
Henrik = En höna (hen = höna på engelska)
Julia = En julgran
Nathalie = En kudde (som man sover på när det är natt)
Nevert = En bit näver (alltså björkbark)

Ska bli otroligt spännande med finalen! Jag har finalnumret ganska klart utstakat nu och är i full färd med att förbereda det. Tänker förstås inte avslöja någonting, men jag kan garantera att det blir den överlägset största (och i mitt tycke coolaste) minnesprestationen jag genomfört hittills! 🙂

Jonas med blommor

Ses i finalen! 😀