Att praoa som minnesmästare

Att praoa som minnesmästare

För några veckor sedan fick jag ett mycket intressant sms från en pappa som skrev ungefär såhär:

”Hej! Jag har en pojke som är 12 år och intresserad av minneskonst. Han har praodagar 2, 3 och 4 april. Tror du att han skulle kunna få träffa dig någon av de dagarna?”

Vilken underbar idé! Varför skulle man inte lika gärna kunna praoa som minnesmästare lika gärna som bagare eller VVS-montör (det senare har jag själv märkliga minnen ifrån, inkluderande avsågade tummar och ilskna dagisfröknar, men det är en annan historia…). Det gäller ju att hålla alla dörrar öppna, och funderar man nu på att bli minnesmästare så är det förstås bra om man kan få komma och se hur det är innan man definitivt bestämmer sig!

Jag sa givetvis ja och så en dag i förra veckan dök min lille praktikant upp utanför lägenhetsdörren. Han skulle vidare på ett läkarbesök senare på dagen så vår tid var begränsad till två och en halv timme. Men det var två och en halv fantastiskt roliga timmar! Han var snabb med att snappa upp de olika teknikerna och verkade ha väldigt kul när vi målade upp den ena extraordinära minnesbilden efter den andra. Efter ett tag berättade han att han hade börjat memorera decimaler av pi och rabblade upp de fem första för mig. Vi bestämde oss för att försöka utöka sekvensen, så vi hittade på ett enkelt siffersystem (som han lade på minnet nästan snabbare än jag själv!), drog på oss skorna och gick ut på en kortare minnespromenad i det vackra vädret.
För de av er som inte känner till hur en minnespromenad fungerar så kan jag kort berätta att det går ut på att man går en liten rutt och stannar till här och där för att föreställa sig knäppa bilder längs vägen. Bilderna symboliserar det man vill minnas, till exempel olika sifferkombinationer. När man sedan efteråt förställer sig att man går promenaden igen kan man för det mesta se bilderna för sitt inre utan större besvär och därmed minnas vad det nu var man ville komma ihåg. (Det här låter antagligen ganska konstigt, men det funkar fantastiskt bra och är inte särskilt svårt. En mer detaljerad beskrivning av hur det hela går till kommer inom kort!)
Vår färgrika strapats drog även till sig intresse från andra. När vi båda en stund stod och fokuserat stirrade på ett (helt normalt) trappräcke där vi föreställde oss nästa bild i ordningen så var det minst två sällskap med äldre damer som stannade till och även de nyfiket började betrakta trappräcket, undrande över vad det kunde vara som var så spännande med det. Det var nog lika bra att de inte frågade vad vi tittade på, eftersom svaret – ”Spindelmannen som trixar med en croissant” – antagligen hade fått dem att tro att vi var en smula från vettet.
Efter promenaden återvände vi till lägenheten och min nyvunna adept satte sig ner och skrev snabbt upp följande ur minnet:
2 - Pi - 2
De 101 första decimalerna av pi, helt utan misstag! Sedan var det dags för honom att åka vidare. Vi skiljdes åt glada och nöjda med denna soliga och minst sagt minnesvärda praoförmiddag.

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>